*

Ja veckorna bara försvinner och ännu en ny vecka kommer. Vad händer med tiden? Förr stod den still men nu försvinner veckorna så sjukt fort, både på gott och ont. 

 

Idag ska jag iväg och jobba mellan 13.15-19.30, kort pass men lite skönt idag. Lär vara massor att vara för det är ju barnbidrag idag, alltid skönt när tiden går fort. Klagar inte på att få vara ledig imorgon, även om jag skulle bli glad över att få jobba extra :) 

 

Födelsedagshelgen för två veckor sen var underbar, lagom mycket att göra och mys med nära och kära. Precis som jag ville ha det, men på söndagen skulle vi ha kalas. Och det skulle vara hos mor&far, vi åkte dit på förmiddagen och skulle äta lunch. När vi äter lunch så säger mamma att de kommer bli en överraskning under dagen, eller på innebandyn. För min bror hade match innan kalaset, och jag tog det absolut inte seriöst. Jag tänkte typ om Kjell skulle sjunga i mikrofonen, men skrattade åt tanken och visste att de var ett skämt. Sen slutade jag resonera, men när vi sitter på innebandy. Mitt humör är mot det sämsta, orkar inte ens förklara varför. Men jag tyckte verkligen det var en skit dag och ville bara hem, ville inte ha kalas utan en soffa, en filt och mys typ. 

Och från ingenstans mellan perioderna så vänder jag mig upp över läkaren, ser en tjej som är påväg ner. Och samtidigt som jag vänder bort huvudet börjar jag fundera på om de är Amanda, tittar igen. Men tänker bara 'Nej, hon är ju i Belgien' men så ännu en gång vänder jag huvudet (Allt handlar om ca 10sekunder om inte mindre) och det ÄR AMANDA. Hon står över mig och jag skriker, ungen har lurat mig totalt och hade planerat en överraskning för mig. Och jag blev överraskad, så glad att tårarna bara spruta och jag skakade. Jag älskar verkligen sådana överraskningar när de händer. Man uppskattar det så sjukt, ler och har tårar i ögonen nu bara av att skriva om de. Så sjukt, jag älskar verkligen denna tjej. 

Tack för en underbar överraskning Amanda!