Underbara vecka..
Nu är den bästa veckan här, jag blir av med bandaget och mina små stygn, OCH vi får nyckeln till lägenheten. Alltså kommer att denna vecka gå i ett, men de känns bara underbart. För allt är bara positivt.. Jag vet att jag inte har skrivit mycket om min operation men allt har i vilket fall gått bra. Första operationen i mitt liv, som jag räknar. Den jag gjorde i munnen kändes mer som tandläkarbesök :)
Men jag var jätte nervös då narkossköterskan och jag gick upp på operation, men hon lugnade mig jätte bra. Och hon förstod mig, det var jätte skönt. Dock blev inte de lugnande medlet så som man trodde, jag låg inte still och pratade i ett, sköterskorna berättade för mamma att de hade hört ett och annat.
Men tillslut så sövde dem mig, eller säkerligen rätt fort, jag vet som sagt inte :)
När jag kom ner till observationen och såg mamma så började jag gråta, men när jag lugnat mig, vaknat till och allt som tillhör fick jag äntligen åka hem.
Och som tur var hade jag mamma till hjälp och stöd hela dagen, eller ja hela tiden har jag de! ♥
Eftersom vi får nyckeln till lägenheten snart så är vårt nuvarande hem nerpackat, usch så det ser ut. Men vi båda anpassar oss bra och försöker vara glada, vi klarar de väldigt bra då vi är lyckliga att få flytta. Att få flytta till vårt hem, det känns som om de blir en befrielse för Robin. Han kommer nu få känna sig mer som hemma och ha sina saker omkring sig. Det behövs nu :)
Men varför jag kände för att blogga idag egentligen ska jag nu berätta..
Morgonen började lugnt med lite telefonsamtal, frukost och mys i soffan, sen plingade det till i telefonen. Det var kusin, hon ville ha bilder på oss ihop. Jag skulle klart hjälpa henne med det, men var ändå tvungen att fråga varför?
Då berättade hon att hon ska ha nationelltprov i Svenska och då prata om oss, det glädjer mig och jag blir varm i kroppen. För kusin är min 'mini-me', hon är lik mig och vi har alltid dragits till varann.. jag var tuvngen och fråga i fall jag fick komma och lyssna när hon pratade. Men fick bara svaret 'pinsamt'..
Jag vill ju lyssna :) Söta lilla kusinen ♥
Men jag var jätte nervös då narkossköterskan och jag gick upp på operation, men hon lugnade mig jätte bra. Och hon förstod mig, det var jätte skönt. Dock blev inte de lugnande medlet så som man trodde, jag låg inte still och pratade i ett, sköterskorna berättade för mamma att de hade hört ett och annat.
Men tillslut så sövde dem mig, eller säkerligen rätt fort, jag vet som sagt inte :)
När jag kom ner till observationen och såg mamma så började jag gråta, men när jag lugnat mig, vaknat till och allt som tillhör fick jag äntligen åka hem.
Och som tur var hade jag mamma till hjälp och stöd hela dagen, eller ja hela tiden har jag de! ♥
Eftersom vi får nyckeln till lägenheten snart så är vårt nuvarande hem nerpackat, usch så det ser ut. Men vi båda anpassar oss bra och försöker vara glada, vi klarar de väldigt bra då vi är lyckliga att få flytta. Att få flytta till vårt hem, det känns som om de blir en befrielse för Robin. Han kommer nu få känna sig mer som hemma och ha sina saker omkring sig. Det behövs nu :)
Men varför jag kände för att blogga idag egentligen ska jag nu berätta..
Morgonen började lugnt med lite telefonsamtal, frukost och mys i soffan, sen plingade det till i telefonen. Det var kusin, hon ville ha bilder på oss ihop. Jag skulle klart hjälpa henne med det, men var ändå tvungen att fråga varför?
Då berättade hon att hon ska ha nationelltprov i Svenska och då prata om oss, det glädjer mig och jag blir varm i kroppen. För kusin är min 'mini-me', hon är lik mig och vi har alltid dragits till varann.. jag var tuvngen och fråga i fall jag fick komma och lyssna när hon pratade. Men fick bara svaret 'pinsamt'..
Jag vill ju lyssna :) Söta lilla kusinen ♥